Atlas Assistans logotyp. Klicka för att komma till startsidan!

Dags att gå i fängelse utan att passera gå.

Krönka av Mika Ihanus - Poet, arbetsledare och pappa.

Mitt brott till mänskligheten är att jag överhuvudtaget existerar. I natt drömde jag det igen. Jag blev halshuggen. Huvudet rullade av kroppen och runt mig stod vårdare i vita rockar. Med plastbrickor på kragarna. Anonyma och intetsägande. Jag tänkte att nu var det kört. Jag hörde fängelsedörrarna öppnas. De hade glömt smörja gångjärnen efter alla dessa år som jag varit fri.

Det var år 1994 när jag äntligen fick se solljuset eller rulla mig i snön. Med hjälp av en personlig assistent kunde jag ta tillbaka de år som gått förlorade. Min barndom och uppväxt var full av övergrepp och psykiskt misshandel. Det enda felet som jag hade gjort: att min kropp var inte som alla andra normalstördas. Min kropp lever med en cp-skada. Vid födseln krälade navelsträngen runt halsen och orsakade syrebrist i hjärnan. Jag anklagades för detta och man sa att sätta mig ut i skogen på en institution för halta och misslyckade personer som inte passade in i mönstersamhället. Året var 1967 och platsen var Helsingfors, Finland. Men det kan lika gärna vara Sverige och år 2013.

Vi läser i tidningar hur svårt funktionshindrade barn fråntas rätten till personlig assistans. Därmed rycker man undan barnens frigörelseprocess, som är så viktig för den egna självständigheten och vägen till vuxenlivet, men då rycker Försäkringskassan och Reinfeldt på sina axlar och signalerar att vi med livslångt funktionshinder får skylla oss själva. Brottet är att vi behöver assistans, hjälpmedel och anpassning av våra hem och bilar.

Före lagen om assistans trädde i kraft år 1994 var jag ett paket som andra hanterade som de ville. Jag var en nickedocka som lät sig manipuleras av andra. Nu får det vara nog! Efter 1994 blev jag fri. Jag fick själv bryta med mina mentala bojor och släppa in friheten. Friheten var
inte längre bara en dröm utan jag kunde ana ljuset i mörkret. Idag är jag, tack vare personlig assistans, en lycklig sambo (snart gift) och en far till min dotter. Både min sambo och dotter har funktionshinder vilket innebär att det i vårt hem och liv alltid måste finnas en kunnig och kompetent assistent.

Jag anklagar den tredje statsmakten, dvs hela journalistkåren, för hjärntvätt av det svenska folket. Dessa utbildade journalister skriver bara det folk vill läsa. Som moderna intellektuella agenter med rätt att slå på de svaga och klia makthavarna under hakan. Man pekar på de höga kostnaderna kring personlig assistans, men man visar inte de faktiska vinsterna i minskad arbetslöshet, ökat välmående och ökade skatteintäkter till statskassan. Att det fuskas och fejkas för att komma åt bidraget är marginellt. Trots sänkt moms på restauranger så fuskas det där lika mycket, trots subventionerade hushållsnära tjänster fuskas det ändå med svart arbetskraft. Det kommunala bostadsbolaget, som jag hyr lägenhet av, renoverar och rustar upp vår innergård. Arbetarna är billig arbetskraft från Polen. Svenska kan dom inte.

Fusk ska naturligtvis bekämpas! Men inte på oss funktionshindrade som inte har med fusket att göra.
Nej, problemet är inte att assistansreformen kostar pengar. Det har jag politikernas ord på! Före förra valet mejlade jag till samtliga partier och ställde frågan "Hur mycket får personlig assistans kosta för staten?" och svaret var enhälligt att det är behovet av assistans som styr och inte pengarna. Vad är det då som sticker i ögonen hos folk? Varför missunnas vi med livslångt funktionshinder att leva ett gott och självständigt liv?
Är det cynismen och avundsjukan som tagit säte i folkvettet? Och har vi sparkad ut solidariteten på gatan? Ja, det är så.
Monopol: Gå till fängelset.
Atlas Assistans är IfA-godkända!
© Atlas Assistans AB, Box 380 35, 100 64 Stockholm. Tel: 08 - 400 200 22. E-post: info@atlasassistans.se
Akutnummer: 010 - 15 15 900
Läs vår integritetspolicy och IT-policy för information om hur vi behandlar personuppgifter.